tankevackande

Länk till dagens artikel i Skånskan om rättegången i måndags.
http://www.skanskan.se/article/20090218/NYHETER/628824111/1057/*/MELLANSKANE/mobbad-14-aring-forsokte-ta-sitt-liv

Vad tycker ni? Ska mobbande ungdomar dömas till fängelsestraff?

// Natalie

Egentligen skulle vi i Rättskunskapen diskutera de vanligaste orsakerna till grova våldsbrott bland ungdomar men en väldigt personlig och aktuell händelse gav mig istället inspiration till att vilja diskutera den psykiska mobbning i dagens skolor. Vilka är dem vanligaste bakomliggande orsakerna till att den psykiska mobbingen finns i dagens skolor och varför tas den än idag inte på så stort allvar som den borde?

Igår tillbringade jag fem timmar i Lunds tingsrätt, fem mycket intressanta timmar måste tilläggas. För mig som aldrig tidigare besökt en rättssal, kan jag helt förvånansvärt, dock ogenerat erkänna att frustrationsnivån några gånger övergick det ”tillåtna”.

 

I alla fall.
Rätten behandlade ett brottsmål angående ofredande mot en 14 - årig flicka.
14 – årigen, nära anhörig till mig stod som kärande, fem äldre tjejer i 16 – 18 års ålder stod som svarande. Som nära anhörig till den här lilla 14 – åriga tjejen är jag väl medveten om hur kränkt hon blivit av dessa fem äldre tjejer. Dag ut och dag in i flera månader har hon fått utså värsta tänkbara kränkning.

 

Nu pratar vi om riktigt rå psykisk mobbing – blickar som kan döda, skitsnack, hånfulla skratt, glåpord var och varannan dag, hotfulla meddelanden både på sms och på Internet som tillslut blev en sådan stor rädsla för den här lilla flickan att hon knappt vågade gå till skolan längre. Närvaron sjönk och sjönk och 14 – åringen var allmänt trött och hängig, sov nästan hela tiden och utvecklade depression.

 

Den här psykiska mobbningen tärde som sagt något enormt på den här lilla 14 – åriga flickan och precis som åklagaren i rätten menade: ”Även om den här lilla flickan har haft sina kompisar i sin omgivning, haft sina kompisar med sig i skolan så är hon helt ensam, hon är helt utelämnad till dem här fem tjejerna, hon kan inget göra, hon är helt själv i det här”.

 

Hon har så rätt.
Den 5: e mars – 08 när jag är på väg hem får jag ett samtal av en annan nära anhörig till mig. Den här 14 – åriga flickan har fått åka ambulans in till Lunds Universitetssjukhus efter att hon av några kompisar hittats i ett omklädningsrum, ”drogad”. Hon har svalt så många tabletter att hon knappt är vid medvetande och får akut åka in till sjukhuset där hon magpumpas och lyckligtvis klarar sig.

 

Enligt målsägande vittnesuppgifter och ytterligare ett vittnes iakttagelser har flickan av ren rädsla låst in sig på en skoltoalett i hopp om att undslippa dem här fem äldre, mycket hotfulla tjejerna. Tjejerna hittar tillslut den här inlåsta flickan och en mycket hotfull situation för den här 14 – åriga flickan uppstår. Slag och sparkar mot dörren, hot och könsord var om vartannat. Kränkande yttringar i form av: Skär du dig?, Tar du livet av dig nu? I ren rädsla OCH för att få stopp på eländet hon tvingast leva med under så lång tid sväljer hon en mängd tabletter.

 

Tiden efter har bestått av mängder av samtalsterapi och antidepressiv medicinering.
Idag mår den här 14 – åriga flickan tack och lov mycket bättre men minnena plågas hon fortfarande av och kommer troligtvis alltid att så göra också.

 

Så tillbaka till gårdagens rättegång..
Som jag erkände tidigare övergick min frustration många gånger det normala. Att sitta där under fem timmar och till största delen lyssna på lögner hit och lögner dit från dem fem åtalade var påfrestande. De verkade inte ens förstå vad de hade gjort, hur deras beteende hade påverkat den lilla flickans och hennes familjs liv, vilket lidande dem skapat för inte bara en, utan flera personer. De satt där under fem timmar och skrattade, ja ni läste rätt, de skrattade!!?! Inget gapskratt men när de väl blev tilldelade ordet kunde de inte hålla sig från att småskratta vilket åklagaren många gånger också poängterade irriterat.

 

Jag tror helt ärligt att de faktiskt inte förstod allvaret i det väckta åtalet. Det var precis som att dem ansåg att deras otroligt fula och gräsliga beteende inte var något märkvärdigt gentemot hur andra behandlar varandra. Trots deras "mogna" ålder verkade dem inte ha någon som helst känsla för andra medmänniskor. Medan den 14 – åriga flickan fällde tårar i utfrågningen satt de fem åtalade och hånflinade. Ni kan nog förstå att min ilska och frustration vid det här laget hade nått toppen.

De resonerade så korkat som man bara kan göra.
”Inte ska man väl bli åtalad för att man ger någon onda blickar?”
Nej det är väl sant men den som uttryckte sig på tidigare nämnda sätt erkände att hon kan ha sparkat och bankat på den här toalettdörren och kan ha perioden innan mars - 08 skrattat och hånlett åt den här flickan och gett henne kommentarer så som att hon var ful. Hur man kan sitta och skratta och hånle i en rättssal när man kränkt en människa på detta sätt och dessutom uttrycka sig så otroligt korkat övergår mitt förstånd.

 

Att dessutom en av deras försvarare uttrycker sig så olämpligt som att ”mobbning är tyvärr vanligt”. Ja och vad *** spelar det för roll om det är vanligt? Mord händer hela tiden men inte *** ursäktar man mördarens beteende för att det är vanligt!? Om det inte någongång händer något med mobbarna och de får sitt straff så är det väl klart *** att det är vanligt i vårt samhälle? Resonerar man så korkat är det väl klart det fortsätter existera i vårt samhälle, klart att vi visar människan att man kan behandla sina medmänniskor utan någon som helst respekt och klart att vi är på väg mot en ökning av denna typ av brott. Hade fler blivit straffade för dem här ”vanliga” brotten hade vi kanske kunnat se en minskning, i alla fall en liten. Om inte annat hade mobbarna fått sitt straff och varit en mindre fara för andra i omgivningen. Kanske hade de kunnat få hjälp så att de i framtiden inte handlar så i liknande situationer. I annat fall hade man visat samhällets barn och ungdomar att beteende likt detta är oacceptabelt!

 

Inte heller föräldrarna verkade känna något som helst medlidande överhuvudtaget och vid det tillfället förstod jag hur stor del uppfostran ligger till grund för ett dåligt beteende. Att inte bryta mot ”lagen” är något föräldrarna lär sina barn i tidig ålder. Vad som är tillåtet och ej tillåtet lär man sig som barn och gör man något som på något sätt är "fel" får det konsekvenser. Föräldrarnas normer och värderingar präntas in i barnen och det borde ligga stor vikt på att man lär sig redan som barn att behandla sina medmänniskor med respekt. En uppfostran med "fel" normer, värderingar och uppfattningar om rätt och fel leder till att barn beter sig på ett sätt som är helt oacceptabelt, som i detta fallet och i så många andra också!

I just denna typ av brott anser jag att skolan har en väldigt central roll. Skolan måste göra mer för att förhindra förekomsten av mobbing i skolan. De kan sluta arbeta efter sina ***** handlingsplaner som inte förändrar situationen överhuvudtaget! ******* handlingsplaner som dessutom tar evigheter! De borde istället sätta dit mobbarna ordentligt genom att göra polisanmälningar och driva på rättsfallet tills den dagen det hamnar i rätten! Skolor nuförtiden är så otroligt rädda för lite dålig publicitet att dem i princip vägrar göra polisanmälningar och istället vill arbeta efter sina, än en gång ***** handlingsplaner! Lite samtal hit och dit förändrar oftast inte något, kanske inte heller att bli dömd av lagen men samhället måste visa dagens barn och ungdomar att den här typen av uppförande inte är acceptabelt. Skolan måste sluta dalta och vidta allvarligare åtgärder för sådana här avskum. Om skolan bara fortsätter arbeta efter sina totalt ofungerande handlingsplaner och vägrar polisanmäla på grund av dålig publicitet och därför att det bara "skapar en massa problem" är det ingen som ser allvaret i det hela och då kan vi också räkna med en ökning av den här typen av brott.

 

Länk till artikel i Skånskan
http://www.skd.se/article/20080912/NYHETER/131839018

 

// Natalie