tankevackande

Sedan mitten av 1990 - talet har samhällets attityd mot brottslingar förstärkts och straffen för de grova brotten har blivit allt längre. Bra, tänker de flesta men är verkligen hårdare straff en långsiktig lösning för att minska brottsligheten? Forskare är en grupp som nästan är helt enhetliga i sin åsikt om att hårdare straff inte bidrar till ett samhälle med minskad brottslighet.

Hårdare straff för att minska brottsligheten är i min åsikt inte en långsiktig lösning. För en kort stund blir vi kvitt problemen men när dessa väl kommer ifatt oss igen står vi där, med än mer problem än tidigare.

Enligt min åsikt har hårdare straff ingen positiv inverkan på brottsligheten överhuvudtaget. Att isolera brottslingar från vårt samhälle fyller ingen funktion, förutom att det skyddar samhället från det onda. Att låsa in brottslingarna bakom galler en ännu längre tid skapar enbart en större isolering från samhället och även stora svårigheter att efter frigivning anpassa sig till samhället där ute. Vi måste förstå att några månader eller år bakom galler inte löser själva problemet utan bara är ett sätt att skjuta upp och slippa handskas med det. Det är även viktigt att poängtera att människor som begår brott i många fall inte kan klassas som "friska" och att slänga in dem i fängelsehålan för ett tag kommer knappast att förändra brottslingens inställning och attityd till brott.

Visst, jag förstår hur man tänker när man förespråkar och hyllar strängare lagar och hårdare straff. Givetvis är det möjligt att hårdare straff kan avskräcka människor från att begå brott i en viss mån men vad man bör tänka på är att personer som begår brott i många fall som tidigare sagt inte är "friska" och vad spelar det då för roll om man höjer straffen? En "sjuk" person lär ju knappast hejdas på grund av att man får ett 10 år längre fängelsestraff för mord än tidigare.  

Jag menar dock inte att brottslingar inte ska sona för sina brott. Givetvis ska samhället visa vad konsekvenserna av en felaktig handling blir men man måste parallellt med detta hjälpa, stödja och förbereda brottslingen för ett nytt liv där ute. Hårdare straff drabbar ju lagöverträdare hårt medan det gynnar de laglydiga. Naturligtvis är det helt rätt att lagöverträdare ska straffas medan de som lyder lagen ska slippa utsättas för fara genom att brottslingar slipper längre straff och kommer ut som en fara i samhället.

Om hårdare straff inte är lösningen, hur kan vi då minska brottsligheten i vårt samhälle? Jag tror starkt på att vi måste angripa problemen på ett annorlunda sätt. Man måste arbeta aktivt för att förbereda de forna brottslingarna för ett liv ute i samhället. Man måste satsa mer på att arbeta med de bakomliggande orsakerna till brottslighet och engagera sig och fokusera mer långsiktigt. Arbeta till exempel effektivt för att minska antalet barn som växer upp i oroliga och fattiga miljöer som till stor del leder till kriminalitet. Det är först då vi attackerar orsakerna till brottsligheten vi får möjligheten att se en förändring.

Som i de flesta förebyggande arbete är det viktigt att engagera så många som möjligt i debatten. Det är viktigt att man föreläser, informerar, diskuterar och utbildar människor redan i unga år. Det är viktigt att visa samhällets individer vad som klassas som rätt respektive fel. Man bör satsa på att förändra samhällets inställning och attityd angående brottslighet.  Skapa diskussioner i skolorna, engagera ungdomarna och skapa en tydligare dialog mellan ungdomar och polis och politiker. Ansvaret ligger även i föräldrars händer där en god uppfostran bidrar till bättre attityder och inställningar till brottslighet.

För att minska brottsligheten anser jag att man måste arbeta aktivt för att förändra samhällets inställning mot brottslingar. Om samhället fortsätter att frysa ut och ta avstånd från tidigare brottslingar kommer problemen bara att fortsätta runt i den onda cirkel vi cirkulerar i idag. När brottslingar kommer tillbaka till vårt samhälle och direkt blir utstötta på grund av sin bakgrund söker de sig givetvis tillbaka till de kriminella kretsar de tidigare umgicks i och vi är då tillbaka på samma ställe igen. Ni som har makten att förändra i samhället, gör det! Arbetsgivare: anställ tidigare brottslingar, skolor: ta emot ungdomar med traslig bakgrund och ge dem en chans! Visa samhället att människor kan förändras och är värda en andra chans. Var beredd att förlåta och var beredd att ge en individ som redan sonat för sitt brott en ny chans. På detta sätt kan vi förflytta de forna brottslingarna till en icke kriminell miljö och på så sätt också minska brottsligheten.

Just nu är det en tydlig trend för politiker att förespråka en mer skärpt lagstiftning. I ett samhälle där brott ökar ser folket givetvis helst att politiker börjar satsa hårt för att minska detta. Samhället är trött på att inget görs och politiker som börjar förespråka mer lag och ordning i samhället attraherar naturligtvis oss. Det är en tydlig och väldigt genomskinlig taktik att dra människor till sig, men den funkar, vi människor faller pladask för den, helt klart. Om sedan politikerna i praktiken verkligen arbetar mer effektivt för att förbättra samhällets lag och ordning är en annan sak. Dock är det i dagens oroliga samhälle snart ett måste.

// Natalie

Varje år anmäls runt 20 000 fall av misshandel mot kvinnor i Sverige. Det är dock viktigt att betona att mörkertalet bland dessa brott fortfarande bedöms vara skrämmande stort. Många feminister hävdar i dagens samhälle att kvinnovåldet är ett uttryck för ett patriarkat men är det verkligen så enkelt? Är det verkligen så att mannens makt - och ställningsgirighet uttrycks i våld mot det motsatta könet? Möjligheten finns.

Den tydliga skillnad vi tidigare sett mellan män och kvinnor är på god väg att jämnas ut och enligt min åsikt så tror jag att det idag handlar om att det manliga könet nu börjar känna av en allt större konkurrens från kvinnans sida och nu därför även uppfatta det motsatta könet som ett hot. Kanske är det den manliga instinkten som börjar tala för sig? Kan det vara möjligt att kvinnans ökade ställning i samhället uppfattas som ett så starkt hot att mannen nu måste börja försvara sin plats och visa sin makt i vårt i nuläget mansdominerande samhälle? Kan det vara så att mannen uttrycker sin makt och starka ställning i samhället genom att slå? Mycket möjligt.

Både män och kvinnor har sedan barndomen, som pojke och flicka fått lära sig att det finns tydliga åtskiljningar könen emellan. Pojkar får inte gråta och flickor ska vara duktiga. Samhället visar både män och kvinnor hur vi ska vara för att passa in i samhället och följer vi inte denna linje anses vi direkt vara ”konstiga”. Samhället visar hur mannen ska vara dominant, känslokall och aggressiv, hur den manliga stereotypen ska ta hand om sin kvinna och vara självständig. Män som medvetet eller omedvetet skiljer sig från denna stereotyp klassas direkt som omanliga. Samhällets fördömande ansikte är en stor bidragande faktor för mannens rädsla att inte passa in i den manliga stereotypen och på så sätt också en stor bakomliggande faktor för mannens inställning och beteende mot det kvinnliga könet. Kan det faktiskt vara så illa att det är samhällets mansförtryck som gör att mannen riktar sitt agg, sina instängda känslor utåt och slår?

Statistik betonar att vem som helst kan slå och vem som helst kan bli slagen. Högavlönad eller lågavlönad, fattig eller rik, det spelar ingen roll. Misshandel förekommer i alla olika samhällsmiljöer och jag personligen tror inte att man kan peka ut någon speciell grupp som gör sig skyldig till brottet. Slumpen, det är det som avgör.

Idag är det vanligt att många förknippar våld mot kvinnor med kultur och religion. Vi pratar om hur muslimska män förtrycker sina kvinnor och vi förstår inte hur kvinnorna kan acceptera att bära slöja och bli slagen av sin man var och varannan dag. Att många tycker/tror att kvinnor i vissa religioner och kulturer är förtryckta är dock inte så märkligt då omvärlden (ex. media) till största del visar oss denna bild. Vad många dock är helt ovetandes om är att de flesta misshandelsbrott begås av svenska män mot svenska kvinnor. Våld är alltid våld och att förknippa en viss religion och kultur med dessa brott är totalt orimligt. Som tidigare skrivit: vem som helst kan slå och vem som helst kan bli slagen, det är inget man kan förknippa en viss kultur eller religion med. Vår okunskap om andra kulturer och religioner har alltid bidragit till fördomar helt baserade utan grund.


Som tidigare beskrivit är mörkertalet av misshandelsbrott rysligt stort. Många misshandelsfall kommer aldrig upp till ytan och varför är det så? Varför är misshandlade kvinnor så otroligt rädda för att avslöja sin hemlighet? Varför blir att dölja misshandeln det absolut centrala i kvinnans liv? Jag tror att det till stor del handlar om rädsla, en rädsla för de konsekvenser som kan uppstå. Det handlar också om att samhällets skydd är för litet och när kvinnor i misshandelsrelationer inte får känslan av att de kan få tillgång till hjälp och skydd, hur ska de då våga säga ifrån och stå på sig? Ensam är inte stark och det behöver samhället inse.

Jag tror också att det handlar om skam. Kvinnor är helt enkelt för stolta för att erkänna sina nederlag. Detta bidrar till att misshandeln får möjlighet att bli en gemensam hemlighet som de båda gör allt för att dölja. Dessutom tror jag att ”konkurrensen” som så tydligt finns kvinnor emellan gör det svårare för kvinnor att erkänna sig svag och hjälplös. Kvinnor emellan visar tydligt på en ogrundad svartsjuka och en stark vilja att missunna andra kvinnor. Istället för att ta hjälp av varandra, låta andra lyckas, berömma och våga be om hjälp så konkurrerar vi istället med det egna könet. Istället för att bilda en stark enhetlig enhet som kan gå emot det manliga könet, konkurrerar vi med varandra och gör oss till oenhetliga sårbara individer. Istället för att tillsammans bli starka och stå på oss, ser vi ner på vårt eget kön och ger mannen än mer frihet att dominera över det kvinnliga könet. När vi själva tillåter det kvinnliga könet att bli förtryckt ger vi också männen i samhället friheten att göra detsamma. Vi kvinnor måste förändra vår syn på det egna kvinnliga könet och istället för att trycka ner och missunna andra kvinnor, låta dem lyckas, nå framgång och arbeta för att skapa en stark kvinnlig enhet.

Varför är det så vanligt att kvinnor stannar kvar i en misshandelsrelation? Jag tror starkt på att
kvinnor stannar i relationen eftersom att dem tror på en förändring. Dem vill inte riktigt inse att mannen dem förälskade sig i, mannen dem har barn med och har levt många lyckliga år med blivit en man med ett avskyvärt beteende. Dem håller kvar och tror på att han någon gång slutar slå. Jag tror att vi kvinnor, trots att många kvinnor idag är väldigt självständiga, kopplar samman uttrycket trygghet med en man. Utan man är vår trygghet försvunnen. Samtidigt: var ligger tryggheten i en relation av misshandel?

Kvinnor är så pass inställda på att vara duktiga, samhället ställer krav på kvinnorna och i vissa fall tror jag att kvinnor stannar kvar i relationen på grund av de känner skuld och beskyller sig själva och sina handlingar för att de den gången fick sig en smäll eller blev knuffade ner för trappan. "Kanske var jag för provocerande?" "Jag kanske bara skulle ha hållit tyst istället?" Det är nog också vanligt att misshandeln utöver det fysiska är psykisk eller att den fysiska misshandeln tär så otroligt på psyket att en kvinna som under en längre tid blivit nertryckt och ”mobbad” inte har resurserna att ta sig ur relationen.

Alkohol och droger är enligt mig helt klar utlösarenför misshandel, den faktor som triggar igång mannen och den faktor som gör oacceptabla handlingar helt plötsligt klassas som acceptabla. Enligt statistik är alkohol inblandat i 75 % av de våldsbrotten som begås. Alkohol är verkligen en utmärkt ursäkt för att han den där kvällen tappade kontrollen, spårade ut och gav dig en smäll. ”Han hade ju druckit, klart att han inte kan behärska sig då, när han inte dricker är han ju världen underbaraste.” När ska folk inse att ett okontrollerat beteende inte är OK bara för att man intagit alkohol? Om man begår oacceptabla handlingar vid bruk av alkohol borde man inte ens få använda det. Att slå någon är alltid fel, oavsett misshandlarens tillstånd. Angrip alkohol - och drogmissbruket och vi kan lättare angripa problem på andra plan!

Det som behövs för att förebygga våld mot kvinnor anser jag vara att visa samhället redan i unga år vad som är rätt och vad som är fel. Det är helt klart till stor del samhällets uppgift att visa människan vad som tolereras och vad konsekvenserna av en felaktig handling blir. Det är viktigt att föreläsa om ämnet och skapa en dialog och en diskussion ungdomar emellan. Vi måste få ungdomar engagerade och insatta i ämnet för framgångsrikt förebyggande arbete. Det kan även vara viktigt att arbeta förebyggande mot alkohol och droger då våldsbrott ofta begås i samband med intaget av något av dessa.

Samhället måste också arbeta effektivare för att skapa en trygghet för utsatta kvinnor. Kvinnor måste kunna uppleva en sådan trygghet i samhället att de vågar be om hjälp utan att vara rädda för vad konsekvenserna kan bli. Vi lever i Sverige, år 2009, ingen kvinna, ingen individ överhuvudtaget ska tvingas stanna kvar i en ohållbar relation på grund av rädslan att inte få stöd och skydd.

// Natalie

Länk till dagens artikel i Skånskan om rättegången i måndags.
http://www.skanskan.se/article/20090218/NYHETER/628824111/1057/*/MELLANSKANE/mobbad-14-aring-forsokte-ta-sitt-liv

Vad tycker ni? Ska mobbande ungdomar dömas till fängelsestraff?

// Natalie

Egentligen skulle vi i Rättskunskapen diskutera de vanligaste orsakerna till grova våldsbrott bland ungdomar men en väldigt personlig och aktuell händelse gav mig istället inspiration till att vilja diskutera den psykiska mobbning i dagens skolor. Vilka är dem vanligaste bakomliggande orsakerna till att den psykiska mobbingen finns i dagens skolor och varför tas den än idag inte på så stort allvar som den borde?

Igår tillbringade jag fem timmar i Lunds tingsrätt, fem mycket intressanta timmar måste tilläggas. För mig som aldrig tidigare besökt en rättssal, kan jag helt förvånansvärt, dock ogenerat erkänna att frustrationsnivån några gånger övergick det ”tillåtna”.

 

I alla fall.
Rätten behandlade ett brottsmål angående ofredande mot en 14 - årig flicka.
14 – årigen, nära anhörig till mig stod som kärande, fem äldre tjejer i 16 – 18 års ålder stod som svarande. Som nära anhörig till den här lilla 14 – åriga tjejen är jag väl medveten om hur kränkt hon blivit av dessa fem äldre tjejer. Dag ut och dag in i flera månader har hon fått utså värsta tänkbara kränkning.

 

Nu pratar vi om riktigt rå psykisk mobbing – blickar som kan döda, skitsnack, hånfulla skratt, glåpord var och varannan dag, hotfulla meddelanden både på sms och på Internet som tillslut blev en sådan stor rädsla för den här lilla flickan att hon knappt vågade gå till skolan längre. Närvaron sjönk och sjönk och 14 – åringen var allmänt trött och hängig, sov nästan hela tiden och utvecklade depression.

 

Den här psykiska mobbningen tärde som sagt något enormt på den här lilla 14 – åriga flickan och precis som åklagaren i rätten menade: ”Även om den här lilla flickan har haft sina kompisar i sin omgivning, haft sina kompisar med sig i skolan så är hon helt ensam, hon är helt utelämnad till dem här fem tjejerna, hon kan inget göra, hon är helt själv i det här”.

 

Hon har så rätt.
Den 5: e mars – 08 när jag är på väg hem får jag ett samtal av en annan nära anhörig till mig. Den här 14 – åriga flickan har fått åka ambulans in till Lunds Universitetssjukhus efter att hon av några kompisar hittats i ett omklädningsrum, ”drogad”. Hon har svalt så många tabletter att hon knappt är vid medvetande och får akut åka in till sjukhuset där hon magpumpas och lyckligtvis klarar sig.

 

Enligt målsägande vittnesuppgifter och ytterligare ett vittnes iakttagelser har flickan av ren rädsla låst in sig på en skoltoalett i hopp om att undslippa dem här fem äldre, mycket hotfulla tjejerna. Tjejerna hittar tillslut den här inlåsta flickan och en mycket hotfull situation för den här 14 – åriga flickan uppstår. Slag och sparkar mot dörren, hot och könsord var om vartannat. Kränkande yttringar i form av: Skär du dig?, Tar du livet av dig nu? I ren rädsla OCH för att få stopp på eländet hon tvingast leva med under så lång tid sväljer hon en mängd tabletter.

 

Tiden efter har bestått av mängder av samtalsterapi och antidepressiv medicinering.
Idag mår den här 14 – åriga flickan tack och lov mycket bättre men minnena plågas hon fortfarande av och kommer troligtvis alltid att så göra också.

 

Så tillbaka till gårdagens rättegång..
Som jag erkände tidigare övergick min frustration många gånger det normala. Att sitta där under fem timmar och till största delen lyssna på lögner hit och lögner dit från dem fem åtalade var påfrestande. De verkade inte ens förstå vad de hade gjort, hur deras beteende hade påverkat den lilla flickans och hennes familjs liv, vilket lidande dem skapat för inte bara en, utan flera personer. De satt där under fem timmar och skrattade, ja ni läste rätt, de skrattade!!?! Inget gapskratt men när de väl blev tilldelade ordet kunde de inte hålla sig från att småskratta vilket åklagaren många gånger också poängterade irriterat.

 

Jag tror helt ärligt att de faktiskt inte förstod allvaret i det väckta åtalet. Det var precis som att dem ansåg att deras otroligt fula och gräsliga beteende inte var något märkvärdigt gentemot hur andra behandlar varandra. Trots deras "mogna" ålder verkade dem inte ha någon som helst känsla för andra medmänniskor. Medan den 14 – åriga flickan fällde tårar i utfrågningen satt de fem åtalade och hånflinade. Ni kan nog förstå att min ilska och frustration vid det här laget hade nått toppen.

De resonerade så korkat som man bara kan göra.
”Inte ska man väl bli åtalad för att man ger någon onda blickar?”
Nej det är väl sant men den som uttryckte sig på tidigare nämnda sätt erkände att hon kan ha sparkat och bankat på den här toalettdörren och kan ha perioden innan mars - 08 skrattat och hånlett åt den här flickan och gett henne kommentarer så som att hon var ful. Hur man kan sitta och skratta och hånle i en rättssal när man kränkt en människa på detta sätt och dessutom uttrycka sig så otroligt korkat övergår mitt förstånd.

 

Att dessutom en av deras försvarare uttrycker sig så olämpligt som att ”mobbning är tyvärr vanligt”. Ja och vad *** spelar det för roll om det är vanligt? Mord händer hela tiden men inte *** ursäktar man mördarens beteende för att det är vanligt!? Om det inte någongång händer något med mobbarna och de får sitt straff så är det väl klart *** att det är vanligt i vårt samhälle? Resonerar man så korkat är det väl klart det fortsätter existera i vårt samhälle, klart att vi visar människan att man kan behandla sina medmänniskor utan någon som helst respekt och klart att vi är på väg mot en ökning av denna typ av brott. Hade fler blivit straffade för dem här ”vanliga” brotten hade vi kanske kunnat se en minskning, i alla fall en liten. Om inte annat hade mobbarna fått sitt straff och varit en mindre fara för andra i omgivningen. Kanske hade de kunnat få hjälp så att de i framtiden inte handlar så i liknande situationer. I annat fall hade man visat samhällets barn och ungdomar att beteende likt detta är oacceptabelt!

 

Inte heller föräldrarna verkade känna något som helst medlidande överhuvudtaget och vid det tillfället förstod jag hur stor del uppfostran ligger till grund för ett dåligt beteende. Att inte bryta mot ”lagen” är något föräldrarna lär sina barn i tidig ålder. Vad som är tillåtet och ej tillåtet lär man sig som barn och gör man något som på något sätt är "fel" får det konsekvenser. Föräldrarnas normer och värderingar präntas in i barnen och det borde ligga stor vikt på att man lär sig redan som barn att behandla sina medmänniskor med respekt. En uppfostran med "fel" normer, värderingar och uppfattningar om rätt och fel leder till att barn beter sig på ett sätt som är helt oacceptabelt, som i detta fallet och i så många andra också!

I just denna typ av brott anser jag att skolan har en väldigt central roll. Skolan måste göra mer för att förhindra förekomsten av mobbing i skolan. De kan sluta arbeta efter sina ***** handlingsplaner som inte förändrar situationen överhuvudtaget! ******* handlingsplaner som dessutom tar evigheter! De borde istället sätta dit mobbarna ordentligt genom att göra polisanmälningar och driva på rättsfallet tills den dagen det hamnar i rätten! Skolor nuförtiden är så otroligt rädda för lite dålig publicitet att dem i princip vägrar göra polisanmälningar och istället vill arbeta efter sina, än en gång ***** handlingsplaner! Lite samtal hit och dit förändrar oftast inte något, kanske inte heller att bli dömd av lagen men samhället måste visa dagens barn och ungdomar att den här typen av uppförande inte är acceptabelt. Skolan måste sluta dalta och vidta allvarligare åtgärder för sådana här avskum. Om skolan bara fortsätter arbeta efter sina totalt ofungerande handlingsplaner och vägrar polisanmäla på grund av dålig publicitet och därför att det bara "skapar en massa problem" är det ingen som ser allvaret i det hela och då kan vi också räkna med en ökning av den här typen av brott.

 

Länk till artikel i Skånskan
http://www.skd.se/article/20080912/NYHETER/131839018

 

// Natalie